Lördagsgodis

När jag var liten var det lördagsgodis som gällde.

Det var bra,

varför bev jag som vuxen vansinnigt konstant godissugen och med behov av

fredagsmysgoff, lördagsgodis och söndagsgodisrester?

Det får bli ändring på det här!

I alla fall...

familjens yngsta medlem ska slippa gå i mattes fotspår.

Här blir det lördagsgodis nångång,

men när det blir blir det rejält.

Näe skämt å sido, detta är en engångs företeelse vad gäller storlek.

Det är ganska jobbigt att vara Bella och få ben

för det måste grävas ner på ett bra ställe tycker hon.

Så vovvetass stånkar runt med sitt ben, oavsett storlek, slänger längtansfulla blickar ut genom skjutdörrspartiet, tittar bedjande på den som finns i närheten, cirklar runt i hela huset, gnyr och piper.

Idag var det extra stökigt eftersom benet var så vanvettigt stort.

Egentligen skulle en Grand Danoise ha fått det men det passade liksom inte den hunden.

Bästa gömstället idag blev vår säng.

Under kuddarna grävde hon ner det.

Det är tur att hon är döv så hon slapp höra hur jag fnissade åt hennes jobb med de bångstyriga kuddarna.

Hu vad jobbigt det var

och

vad trött lurvas blev.