Denna boken har jag suktat efter länge.
Inte köpt den då den var för dyr och när jag väl tänkt unna mig den så finns den inte längre.
Gissa om jag blev glad när den fanns att låna på biblioteket.
En text som tog mitt hjärta:
"Min mamma visade mig en gång en bukett stjärnflockor, Astrantia major. Hon tyckte blomman och namnet var så samstämmiga. Jag höll med, men förstod inte riktigt. Inte då. Många år senare upptäkte jag himlen med de små stjärnorna i flockan och begrep vad hon menade." (Victoria Skoglund)
Det är så det är många gånger tycker jag.
Någon säger nått till en och man liksom hummar med men klickar inte fullt ut.
Det är först när sanningen blir verklighet för en själv som det blir självklart.
Att omge sig av vackra ting är melodin.
Vad som är gångbart är upp till var och en.
Hos mig har vacker röd kornell fått flytta in.
För övrigt så har min snart fem-veckors-virus-förkylning tagit en ny vändning.
Lite öroninflammation har lagts till och nu orkade kroppen inte längre.
Doktorn skrev ut medicin och jag gick hem från jobbet.
Hoppas vara på benen snart igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar