Trädgårdsbesök

Med damminspiration i sikte tog jag med mig Magnus till Marie Emilssons Håkesgård i slutet av augusti.

Här finns två vackra dammar som känns som naturliga delar i trädgården.

Den första man möts av är öppen och luftig.

Medan den på innergården är lite hemlig och mystisk.

Efter fikan var det bara nödvändigt att titta runt på allt annat vackert denna trädgård bjuder på.

Växthuset får mig att åååha inombords varje gång jag kikar in.

Den där känslan som inte går att beskriva,

leendet som landar i magen.

Längst in i trädgården ligger stugan som hyrs ut.

En övernattning här hade inte varit fel.

Då hade jag provat mig på att sitta i hängstolen och meditera en stund.

Inte svårt alls att hitta guldkorn här och där.

En fredag i augusti

Att sitta och äta skaldjur i växthuset är bland det bästa vi vet.

Trångt, grönt, varmt och mysigt.

Lite kräftskivekänsla med flaggor och pappersmåne

men bordet fyllde vi med allehanda skaldjur och med revben till Caspian som inte äter de bepansrade havsdjuren. Nu åt han i och för sig inte revbenen heller...

Bella fick för sig att hon minsann ville sitta med vid bordet.

Efter lite klappar och gos förpassades hon till golvet.

Njae, inte helt nöjd.

Ute tände vi marschaller för familjefestkänslan är viktigt att ta till vara.

Ute blev det mörkare och mörkare.

Så underbart att sitta länge, äta, prata, mysa och njuta.

När vi inte orkade mer dukade vi av och gjord i ordning.

Skakade ner all mat och gjorde rum för lite paj med trädgårdsbär och vaniljsås.

Bra start på en helg!

Värme

Ute öser regnet ner och det är svalt och höstigt.

Men i växthuset frodas hettan.

Chiliplantorna levererar verkligen trots att jag varit ogin i min behandling.

De har för lite jord, har inte tagit mig tid att fylla på.

Näring har de fått högst sporadiskt i sommar.

Så jag är oförtjänt belönad i år.

Tackar och tar emot.

Inte så många sorter som förra året men en av dem är det hetaste heta i en kruka.

Rynkig och skrynklig är den, Carolina Reaper.

Jag kommer att smaka försiktigt på nån liten millimeter.

Vi använder de färska chilifrukterna i maten med måtta. Oftast lägger Magnus och jag på efter det att maten är lagad eftersom vare sig Fideli eller Caspian gillar hetta i maten.

 

Nu är det snart dags att slutskörda och då hänger jag upp frukterna på tork.

Sen maler vi dem och blandar sorterna till ett användbart pulver.

Med svamp i siktet

Utflykt en sen eftermiddag till skogen som mannen älskar att trava runt i.

Där är underskönt vackert.

En bred fartfylld bäck leder oss rätt.

Har inget bra lokalsinne alls men lyssnar jag efter vattnet vet jag var jag är.

 

Svampar av alla de sorter.

Några känner vi igen

men det är långt från alla.

Genom mossiga sluttningar och golv

 

förbi smådjur

 

och förbi spår efter stora vildsvin

kommer vi fram till den lilla tjärnen

  

där Tuvstarr säkert bor.

 

Fram till guldet.

En gång i livet skulle jag vilja hitta så många gula kantareller att jag inte orkade plocka alla. 

Vi fick med oss en korg fylld med blodsopp, blek taggsvamp, gul kantarell, trattkantarell och röd kremla.

Utmed grusvägen hem stannar vi och förundras över hur söta små svartvita tjurar få vara.