Många av växterna i trädgården är "fådda".
Då jag morsar på dem blir det till en tanke på givaren.
Vårälväxingen "Sesleria heufleriana"
har jag fått av Lisbeth, Vresroskompisen, för några år sedan och då vi flyttade fick tuvan följa med.
Älvan är tuff, tidig i sin blomning och vanvettigt snygg med en kalufs fylld av uppstickande svävande blomstänglar.
Här står hon i gruset med ett kopparstarr som närmaste granne och vajar förnöjt i kvällssolen och slänger skuggbilder på vedboväggen.
Kanske ska jag försöka ta frön framåt sensommaren, eller när det nu är de mognar. För visst är det här gräset en skönhet och det behövs för vårtidiga insekter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar