April är sippornas månad.
Av Lisbeth, Vresrosväninnan, fick jag en blå.
En växt jag verkligen saknat i trädgården
och glömt att köpa varje gång jag varit i någon av plantskolorna.
Hos henne frösår de sig i gångarnas grus
och vilken ljuvlig gåva är väl inte detta.
Alldeles lurvig
som lanugohår på en nyfödd bebis
mjuk som sammet.
Nu ska jag plantera denna blå ädelblomst under en ormhassel
i landet som ska bli mer lundlikt med småträd och underplantering.
1 kommentar:
Vacker och näpen på samma gång.
Skicka en kommentar