Likt en björn som vaknar och kryper ut ur idet och blinkar mot solen
sträcker på sig och trutar med munnen för att liksom smaka på senvintern
och kanske somna om lite lätt igen.
Det är så det känns, nytt och förväntansfullt, lite sömnigt men ändå med en vetskap om passionens pirrande så fort första krukan laddas med såjord och frön.
Att ha allt framför sig.
Trädgårdsåret kan börja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar