Dött

Ingrid Marie dog precis innan vi flyttade in.

Varför vet ingen.

Kanske svamp, kanske trötthet, kanske leda...

Av grannar har vi fått veta att hon bar mycket och god frukt när det begav sig.

Säkert var det nån av dem som pallade av äpplena.

Första landet jag grävde var detta runt trädet.

Hade en inre bild av att Venusta Pendula skulle svinga sig upp och blomsterskruda de knotiga grenarna.

Nu är det på god väg.

Tillsammans med digitalis och andra trevligheter blomstrar Ingrid igen från tidig vår till höst då strålrudbeckian lyser.

När sommarsolen står lågt på kvällen guldfylls växtligheten och mitt hjärta stannar av all skönhet.