Kusten

Denna del av västkusten ligger mig så varmt om hjärtat.

På Grimsholmen, precis vid ingången av det naturskyddade området, satt vi midsommardagen och picknickade, mamma, pappa, Caspian, Bella och jag.

Det är så nära här.

Havet, berget, ängen, sandstranden, himlen är så intensivt att man blir en del av naturen.

Havsdoft i näsan, fågelkvitter i öronen, solvärme och molnskugga på huden sinnena slukar ögonblicket.

Det känns som om man ser oändligt långt.

Småpärlorna Marsten känns nära men efter dem blir havet svindlande stort.

Här ute stod Magnus och jag och sa ja till varandra 7 augusti 2003 för andra gången i livet

så denna del av världen finns med mig varje dag och varje natt resten av livet.