I många år har jag varit avundsjuk på alla med fruktdignande äppelträd.
Kan inte förstå varför så många klagar på att de får för mycket frukt.
Nu har vi egna träd och min lycka är total.
Det gamla gamla "Brunnsäpplet" dröser ner frukt på gräsmattan, dag som natt. Kaninerna ligger till bords med äpplen mellan framtassarna och smörjer kråset. Sen gödslar de gräsmattan lite och tyvärr grävroar sig i rabatterna. Grävningen ska jag försöka tala dem till rätta om, eh hur nu man gör...
Äppelkaka, äppelkräm, äppelkrans, torkade äppelringar, äppellagring i garaget och äppelgåvor
kan det bli bättre?
Det lilla trädet med röda äpplen vet vi inte namnet på men det verkar vara av en senare sort för äpplena är fortfarande lite små och hårda.
Nästa år hoppas vi på att vårt medflyttade "Ingrid Marie" ska bära frukt.
2 kommentarer:
Visst är det en lycka med egna skördar! Själv pallar jag grannens äpplen! Går finfint det också!
Det är så gott med äpplen från "hemmaträd".
Jag fick en påse äpplen med mig från Vanered i söndags och igår blev det äppelkräm med lite kanel till kvällsmat.
Svenskt så det ryker.
Tänk de små kaninerna, så gott att liggmumsa på din fallfrukt! Synd bara med hålorna!
Kram kram
Skicka en kommentar