Jösses vad söt hon är!
Lilla lila murrevan Cymbalaria muralis.
Hon sprider sig överallt där hon trivs och kommer fram. Men eftersom lilla lila är så nätt och lätt så gör det mig ingenting.
Det finns snyggingar som blir fulingar eftersom de invaderar omgivningen och är lögn i tusan att bli av med...
Det är nästan så att jag ber henne om ursäkt när jag rensar bort lite för att få plats med nått annat.
I vinrankans land, ut på terrassen, längs stensättningen vidare utmed den tråkiga entrégången.
I växthuset tror jag nog hon är som snyggast. Matchningen med golvteglet är så underbar.
Mmm!
Är verkligen en gottegris (ärvda gener från pappa tror jag bestämt) och idag är det turligt nog lillördag.
Mitt-i-veckan-godis är väldigt förbjuden frukt för mig (call me crazy) men visst smakar den bäst.
2 kommentarer:
Så näpen hon är den lilla murrevan! Vilken växtkraft.
Rollokola en onsdag, så klart. Onsdagsgodis måste man ju unna sig. Jag håller med, de gula med nougaten i är ju helt klart bäst.
Ha en skön kväll:-) Kram från Petra
Ja, den är så söt! Jag har den också lite här och där. Gillas!
Kram
Skicka en kommentar