Ibland funderar jag på hur andra tänker...speciellt när någon gör något eller säger något som jag tycker är lite väl uppåt väggarna...
Men nu så har jag en undran om mig själv:
Liksom hur tänkte jag nu?
Upp i ottan (jäkla bra med en morgongolfande make faktiskt), drar igång tvätt, ut i förrådet och målar lite grundfärg på benstativ så att det ska hinna torka så jag kan göra en första färgstyrkning idag för nu "måste" projektet från i vintras bli färdigt för jag har ett projekt från förra sommaren som också "måste" bli klart nån gång, in och sätter en focciadeg för det är så gott med nybakt bröd, planerar en tur ut i skogen för att plocka mer blåbär (mycket vill ha mer), grekisk mat ikväll innebär hemgjorda dolmades (eeeh jaha det ska kokas ris, blad ska plockas och förvällas, dolmar ska rullas och så ska det koka 1½ timme), förrådet började jag röja igår och det är bra om jag fortsätter idag för när jag målar får jag balansera på ett ben för att få plats i kaoset, sen får det bli lite trädgårdsarbete också...
VARFÖR ÄR JAG SÅN HÄR!
2 kommentarer:
Anna det låter ju härligt och kreativt men blir det för mycket och man blir helt slut är det ju väldigt dumt. Jag känner igen mig är lite allt eller inget men lagom är ju bäst, eller? ;-)
Kram
Mari
Du vill mycket, du är kreativ, du har ambition, njuter förmodligen av att lära och skapa för det finns ju bitar av det i allt du vill göra under din dag. Det gäller bara att lära sig att vara glad för det man hinner och inte stirra sig blind på det man inte hann just idag...;)
Skicka en kommentar