Mjuk

Hjärtat, själen och kroppen är så där len och varm efter en underbar dag på Sofiero.

Spfiero är som en vacker vattendroppen på daggkåpans blad. En diamant som är både pur, rå och slipad på samma gång.

Caspian valde önskebrunnen som första stopp för vårt skapande.

Han målade med akvarellfärger och jag blyertstecknade.

Sen klev vi in i vinhuset.

När vi satt där och tecknade kom det in en man som sa uppgivet till sin familj.

"Jaha, det är så jädra konstigt ljus så det är svårt att se, dimmigt liksom"

Det han inte uppskattade älskar jag. Det mjuka diffusa men helskarpa ändå.

Sen gick vi till orangeriet och kollade allt vackert på utställningen "Var dag fägring".

Den stora spegeln fastnade Caspian för. Han stod länge och pratade med sig själv här.

Efter en sen lunch och lite krumbuktande på stora gräsmattan framför slottet drog vi oss hemåt med stopp både på Hedentorps plantskola och på Willab.