Liten liten blå

Ibland stannar hjärtat i en bestörtning av söthet.

I måndags hade familjen Blåmes slänga-sig-ut-ur-boet-dag.

Mina 20 arbetskamrater var här på lunchhäng och just när vi hade livepopquiz skedde det.

Blåmesungarna vinglade runt, flög, störtdök och skrekkvittrade runt omkring oss.

När alla kollegor åkt hem och jag plockade och grejade

förirrade de som blå dunbollarna in i orangeriet!

Jösses vad små, orkeslösa och urgulliga.

Vi hjälpte ut dem en efter en och sen stängde jag dörrarna.

Den här lilla rackarn var väldigt viljestark och ville bort från mig så in i bänken.

Höll den mjuk och vänligt tills vi kom ut på terrassen.

Bättre en fågel i luften än en i handen...