Om inte Anna kommer till svampen
får svampen komma till Anna...
I röjarkaoset av grönsakslandet upptäckte jag enorma krämvita svampar.
De växte i den angränsande rabatten utmed häcken.
"Men kära värld vad är det här" blev min smått oroade tanke.
Äeehum, varför, vad, hur gör jag nu?
Inge bra.
Vad var det för svamp?
Nu var de ju vita och vita svampar går bort, det lärde jag mig redan i mulleskolan på 70-talet, så nu ligger de i en av alla plastsäckar som ska till tippen om nån vecka.
Tog fram svampboken och det här var inte enkelt. De doftade god svamp men som sagt vita svampar ska ej ätas för då kan man trilla död ner, eller i alla fall bli apsjuk och behöva dialys resten av livet.
Stooora som en rejäl gubbanäve. Växte vid den döda syrenen och döda rosen, bara det sprider skräck...
fast i boken var de mest lika grönmussling.
Det kunde väl varit gul kantareller eller blek taggsvamp om det nu var nödvändigt med svamp i trädgården.
1 kommentar:
Falla död ner eller bli apsjuk är ju inga alternativ.
Bort med vitingarna bara. Gula skall de vara, det är grejer det!
Varför kan man inte få goda svampar i sin trädgård?
Var rädd om dig i åskovädret.
Kusinkram från kusinen på landet.
Skicka en kommentar