Ett lock till regntunnan agerade vingligt soffbord i orangeriet förra sommaren. Då låg det på en stor lerkruka och Bellatass rev ner det allt som oftast när hon hoppade upp i soffan.
Hade en idé om att snickra ihop ett brickbord med locket som bordsskiva.
Vissa idéer tar som sagt lite längre tid än andra att förverkliga.
Men nu är det färdigt.
Benen har jag pyntat med lite hitte-på-målning á la paisley.
Nu ska det få stå i växthuset som en möbel att ta fram då det ska dukas upp till lite mys.
I orangeriet har vi ju ett ärtgrönt sängbord som soffbord nu mer.
Gillar när det finns utrymme att ta tag i tankar och bara göra och få det färdigt. Då blir jag lugn, i alla fall i nån minut, sen sätter idémakeriet igång igen till makens fasa.
Oftast startar jag projekt med buller och bång storstilat. Sen märker jag mina tillkortakommanden (typ att jag inte är så stark eller att jag räknat lite fel...) och då får han rycka in och rädda upp situationen. Ja, vi är lite som ler och långhalm när vi (jag) bygger.
1 kommentar:
Vilken fin målning!
Visst är det bra med män som kan hjälpa till att rädda upp och komma med styrka när våra idéer blir oss övermäktiga. En sån man har jag med.
Tur vi har du och jag. Kusinkram till dig♡
Skicka en kommentar