De kom!

De vackraste "sommerfugl".

De som får hjärtat att stanna en liten stund.

De som får hjärtat att le.

Vet inte hur länge jag stod och bara tittade.

De hade fullt upp med att äta av syrenbuddlejans nektar.

Fladder, flidder, darr hit och dit.

Hur orkar de egentligen med att flyga i den hårda vinden? Deras papperstunna vingar måste vara av det starkaste materialet.

De måste vara ena riktiga muskelknippen egentligen.

Imorse vaknade jag av vingfladdret från två instängda Påfågelöga. De hade förirrat sig in i orangeriet och där låg jag och sov för att få svalka i den nästan tropiska natten. Den ena satte sig snällt på min hand och jag kände mig ärad när jag släppte ut den.