tisdag 14 juli 2015

Sofiero 2015

I söndags stack Caspian och jag till vår favoritpark.


Det var sista dagen på "Målarveckan" och vi kände att vi ville vara med i år.
Nu blev det inte några alster att lämna in till den kommande utställningen men det var bra ändå.


Först spankulerade vi omkring lite.


Miljön är den mest betagande som finns.


Vi båda önskade att vi skulle kunna måla så bra så att vi skulle kunna delta i tävlingen om de två årskorten.
"Tänk vad ofta vi skulle kunna vara här då" sa Caspian med längtan i orden.


Här är mjukt för själen liksom.
Axlarna sjunker och ögonen kan se sig mätta på allt det vackra.


I orangeriet var det en passande utställning som heter "Passion på Sofiero".


 Doften från värme och passionsblommor slog emot oss när vi gick in genom dörren.
Den ena blomman vackrare än den andra.


Lite annat smått och gott som fick hjärnan att snurra lite extra... idékläckning på gång.


Vi njuter när vi är här.
Jag undrar hur länge till han vill följa med...
11 år till hösten...
helt naturligt kommer dessa besök att få lägre prioritet för honom men jag tror att han ändå har fått med sig massor av våra besök hit.
 

Och när vi är här så tar vi oss tid att bara vara
och springa i labyrinten
och ha picknick
och sakna Maja.


Jag la en lapp i Majas "gamla" hus, lite oförarglig civil olydnad kanske...

2 kommentarer:

Mina Gröna Tankar sa...

Bra lapp!!!

Petras- Enjoy Life Every Day sa...

Det där Orangeriet alltså! Längtar tillbaka. Sofiero är en ljuvlig plats.
Visst är det naturligt om Caspians intresse svalnar men man vet aldrig. Han kanske blir en "trädgårdsnisse" han har ju morfar Haralds blod i ådrorna.
Vackra bilder som vanligt.
Ha en fin semesteronsdag. Själv drar jag till jobbet om en stund. 8 dagar kvar nu. Pust!
Kram från kusinen på landet.