Inte undra på att blomman heter
Passionsblomma.
Jag blir liksom mållös då den blommar, om man inte räknar in
"åhhh håhåhi, jösses".
För sånt måste ju ut innan jag bara kan stå och glo, kisa, le och sucka.
Allt med henne är vackert!
Och så är hon lite klängig och det tycker jag är helt berättigat när man är sååå betagande.
Det är precis som om hon vill dela med sin skönhet till alla andra runt omkring.
Det är precis som om de där klängkrullorna letar ny mark att fånga in.
Denna passiflora fick jag av Magnus i maj förra året och hon fick en tuff start med att först bli ställd en bit in i rummet mitt i flyttkarusellen. Glömde vattna och fick börja göra HLR på henne. Sen när vi kom till Skrea placerade jag henne i orangeriet och där var det så försmäktande varmt så hon nästan la sig ner och dog.
Men så blev det balans på temperatur och fuktighet och hon fick stå på en piedestal till långt in i december.
Garagevistelse i tre månader och sen lite ansning och omplantering.
Älskar henne
och hon verkar tycka om mig med...
1 kommentar:
På Sofiero fanns det massor av passionsblommor i Orangeriet. Jag äger tyvärr inte en enda. Fick en svart Calla av Lotta igår. Hoppas den överlever.
Ha en fin tisdagskväll. Här blir det grillad burgare och en cykeltur. Kram!
Skicka en kommentar