I ett av växthusets hörn står det lilla fikonet.
En liten skatt.
En liten favorit.
Ett hjärta som jag nästan dödförklarat vid minst två tillfällen men som i år trivs bättre än nånsin. Kan tro att det är tack vare "orangeriet" som gjort att hon mår ypperligt i år.
Det är nått med bladen som tilltalar mig. Den mjuka formen till den sträva ytan.
Det dubbelsidiga i alltings verklighet.
För min del är fikon mer medelhavsfeeling än vad oliven är.
Frukten!
Mjuk, söt, saftig och gudomligt god. Äter helst dem färska men den torkade är bra den med.
Funderar på om det skulle fungera att ha en planterad varaktigt ute här i skydd av växthuset där värmen från teglet hjälper upp härdigheten lite.
Får kolla runt och se vad som rekommenderas för sort. Det finns ju Bornholmsfikon men det kanske finns andra som skulle passa bättre.
1 kommentar:
Det är något speciellt med fikon det har du rätt i.
Jag tycker precis som du att bladen är vackra.
Det är något med formen, färgen och känslan.
Ett fikon står högt på min trädgårdsönskelista.
Tisdag idag, värsta dagen i veckan tycket jag. Men solen skiner och det är snart semester så det skall nog funka! Hej hej från mej.
Skicka en kommentar