Jag älskar djur, med några få undantag, och känner mig hyfsat bekväm med de flesta men...
Alltså döda möss känns inget vidare. Sitter det en tillplattad gnagare i fällan blir jag knäsvag. Så när jag hittade denna lilla krabaten vände det sig i magen och jag blev liksom en annan Anna.
Bestört! Nervös! Äcklad!
Sen, frågande?
Hur i hela fridens namn gick det till när pälstussen tog sig ner i flaska?
En rejäl trädgren har ju nästan täppt till hela hålet. Skulle inte fått ner en blyertspenna när grenen satt i.
Blyertspenna brukar vara måttstock för att mussäkra utrymmen.
Sen, kräxfärdig!
Anar ni vad det luktade?
Bara Bella tyckte det stank nice (mice) när jag gick från orangeriet genom huset och ut till baksidan av garaget.
Huff och puff så till slut ett plupp så kom den ut.
Flaskan tvättade jag grundligt med T-röd
och så frid och fröjd igen.
2 kommentarer:
Nä men fy, usch och blää. Döda möss i pynt och annat gillas icke. Hur kunde den ta sig in undrar man?
Tänk, där fick den ligga och dö. Svältdöden.
Nyfikna lilla musen i Annas flaska. Ingen ande i den flaskan inte.
T-röd är bra till mycket;-)
Kram från kusinen på landet.
Åh, stackars, stackars lilla mus!!!!!
Skicka en kommentar