Svårt att ta på

Vad är det då som snurrar i växthustankarna, vad är det jag vill åt?

Känslan ska vara mjuk

som ett omfamnande väldoftande puder,

som ett bubbelbad där varje sfär är en egen värld fast så viktig i helheten.

Ljuset ska upplevas nästan lite dimmigt men klart

som att hålla en dunfjäder framför ansiktet att titta genom.

Värmen ska kännas varm och fyllig

som en natt vid en strand i Thailand.

Färgerna ska uppfattas disiga

nästan som om någon drisslat florsocker tunt tunt över allt.

Dofterna ska vara många, långa och goda

som umami i näsan.

Ljudet ska kännas dämpat

som om man är Nalle Puh

så där som med lite vadd i öronen.

Ett refugium

en lunga

ett sänka-axlarna-ställe.

Så tänker, fantiserar och drömmer jag om växthuset.

Ikväll med stormen rasande utanför är jag glad över att det än så länge ligger en hög tegel på gräsmattan och att profiler och glas ligger i säkert förvar.