Orangeri, nästan i alla fall

Tänk vad ett telefonsamtal kan sätta igång massor...

De ringde och sa att våra sängar hade kommit.

Precis när jag väl kommit ut och höll på att luka i landet men turligt nog försvinner vare sig landet eller luket.

Kånka, bära, lyfta

och så var rockaden igång.

LOVE IT!

Magnus blev akut sömnig efter en liten stund

men det gjorde ju absolut ingenting. Min kreativa flyttcirkus får liksom ännu mer fart när han vilar, hehe...

Så när hjärnan tänkt en stund fick han minsann hoppa upp och hjälp mig att kånka, bära, lyfta, skruva och sånt "man" behöver assistans med eftersom "man" inte är född bläckfisk.

Caspian vill mer än gärna sova här ute, i alla fall prova hur det känns.

Lapptäcket som ligger på bädden gjorde jag för säkert 25 år sedan och jag har varit på vippen flera gånger med att slänga det men nu är jag glad att det finns kvar.

Bella somnade ganska tryggt på sin filt. Hon var förmodligen trött efter festen igår kväll. Då släkt på Magnus sida var här. En underbart rolig tillställning med mycket prat, skratt och tid för sysslingarna att bekanta sig än en gång.

Tack ni alla som var här och gjorde kvällen!