söndag 18 maj 2014

Upplopp

Nu är det bara en vecka kvar tills vi får nycklarna till nya huset.
Jösses, det är nära nu!


Magnus och jag var där i onsdags och fick en liten teknisk genomgång och då,
då fick jag ångest. Alltså jag är inte klok, men så var det.
Ofta när jag precis står inför det där sista steget händer detta. Det knyter sig i magen och allt jag sett fram mot vänds och blir hemskt och skrämmande. Då är det bara att ta tjuren i hornen och göra istället för att tänka.
"Bara gör!"
Säger jag till mig själv och då blir det bra till slut.


Vi fortsätter att packa och gräva.
Jag har snart slut på krukor att sätta allt i och då har jag ca 50 växter till som ska upp och krukas in. Det börjar kännas lite galet faktiskt. Men i trädgården syns det nästan inte att jag tagit något. Hur fick allt plats i rabatterna innan?
En del delade jag med mig av till Vresrsorna när vi träffades sist hemma hos Lotta. Cykeln var fullpackad.


Det är inte helt utan att jag får en klump i magen av separationsångest när jag tittar ut och ser hur vacker trädgården är. Och golvet i växthuset, det är nästan det värsta att behöva skiljas från detta tegelgolv. Det är som sammet i mina ögon.


Nu kör vi de sista skälvande sju dygnen!

2 kommentarer:

Petra sa...

Jag känner igen det där ångestsymtomet!
Helt plötsligt känner man bara STOPP! Jag vill inte!!!! Men så får man bara ta sig i kragen och köra igen. Släktdrag?
Ha det fint och snart är ni i mål!
Kram Petra

Mina Gröna Tankar sa...

Äsch, det där gamla golvet!! ;)))