Sporra!

För att må bra både kroppsligt och själsligt försöker jag träna regelbundet.

Ibland blir det fem gånger i veckan, ibland blir det två gånger i veckan.

Det hänger på hur jag mår och vilken tid jag har.

Ett träningspass med uppvärmning stretch och duschning tar ca 1,5 timme och det är välinvesterad tid.

Tränar framför allt kondition med lite uthållighet och styrka.

I julklapp fick jag en jättefin GPS-klocka av Magnus. Den har jag nu mer på mig när jag är ute och springer. Det sporrar vill jag lova, mycket mer än Runkeeper. Gillar ju att mäta och jämför mig med mig själv. Sätter upp små delmål som jag oftast uppnår och då flyttar jag ribban lite högre.

Lyssnade på Martina Haags Vinterprogram 1 januari, poddat från Sveriges radio, och det var kul för lite så som hon berättar har det varit för mig också när det gäller att springa.

Under gymnasietiden var gympalektionerna då vi skulle ut och springa slingan det värsta. Såg mig själv som sämst i klassen och den känslan uppfylldes varje gång nån sprang om mig. Idrottsläraren, Elisabeth Wegerup, föreslog att jag skulle springa runda åt andra hållet för att på så sätt istället möta klasskamraterna. Det var ok tills jag märkte att jag flåsade så mycket att det var svårt att stånka fram ett hej varje gång jag mötte en förstående kompis. Då föreslog hon att jag skulle ha med den kära basketbollen och dribbla den när jag sprang men där drog jag gränsen. Hon var en jäkligt bra lärare.

Som ung vuxen försökte jag ganska många gånger att jogga men det slutade alltid med benhinneinflammation. Då var detta med skor inte prio ett för mig.

Men så blev jag så sugen att prova en sista gång förra våren. Längtade verkligen efter att kunna "flytspringa". Köpte ett par bra skor och satte igång. Så roligt!

Med små steg ökade jag längd och fart. Sen råkade jag ta i lite i överkant och så blev det ju en bursit (låter bättre än slemsäcksinflammation) i höger fot och en ofrivillig vila på tre månader.

Men skam den som ger sig, nu har jag sprungit sedan september och det är kul och skönt.

Öka med små små steg är min melodi. Målet för tillfället är att orka springa två pass i veckan. Just nu får det bli ett lite kortare och ett lite längre sen siktar jag lite högre när jag känner att det går bra.

Klockan är en morot och det visste Magnus bara så där.

I högerfältet finns nu ett fält med veckans träning mest för att jag ska känna mig glad men vet också att det kan sporra nån av er läsare att komma igång.