Lärkträdet har en speciell plats i mitt hjärta.
Så vacker.
Så förunderlig.
Så egensinnig.
Så användbar.
Så passande att en jättegren och några småkvistar blåst ner i stormen. Och vilken tur att jag hittade dem på väg hem i fredags. Var nog en rolig syn där jag kom cyklande med världens pinnsamling i högsta hugg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar