Förryckt

Hur kan jag få för mig att ge mig på att baka bondkakor när ögonen går i kors av trötthet?

Varför utsätta familjen för detta?

Vet hur jag kan bli när jag utmattad ger mig in på sånt som jag egentligen ska ägna mig åt en utvilad söndagsförmiddag.

Modig eller helt enkelt dumdristig.

Så tänkte jag när jag stod med händerna i den smuliga degen.

 

Mantrat för kvällen:

Nu ska jag bevisa att även jag kan ha en ängels tålamod, inte en förflugen svordom får komma över mina läppar, all deg ska bli kaka inget får kastas.

Munnen höll jag stängd  inte en enda nypåkommen förbannelse hoppade ut och all deg blev till kakor!

Säregna och små

men

goda.

Så goda till och med att kaktjuven var framme och norpade några extra och stod så oskyldigt med munnen stängd i en konstig min. Jag hötte lite leende med fingret och så att mamma ser allt...

Småkaka var namnet.

Om jag får för mig att baka bondkakor, som egentligen är min favoritkaka, någon mer gång ska jag ha tag i ett bättre recept

och så ska jag vara utsövd.