måndag 4 november 2013

Skogspromenad

Vi går mycket i skogen men Bella.
Vi har träden precis in på knutarna och det är så fint.
På slingan runt Trollaberget blir det ofta promenader.

Små stickspår hit och dit för att variera ibland. Den här stenen har jag förälskat mig i. Egentligen vet jag inte varför men den är så fin där den ligger. Den ligger lite vid sidan om där alla andra går. Förmodligen har det legat ett hus här en gång i tiden.



Det är ganska blött och sankt och lavan hänger från träden på vissa ställen.



Här finns elljus framdraget och det är många som springer här. Denna sträckan ingår i en av mina joggingrundor.



När jag svänger upp här, i springeriet, får jag solen rakt i ansiktet om jag lufsar runt på eftermiddagen. I lördags glittrade allt som guld jag kände mig så lycklig och det blev extra fart i benen.



Det är mycket stormfälle runt om hela banan men de var ute och röjde en hel del i förra veckan antagligen för att det anordnades en mörkertävling i fredags, alla sprang med pannlampa i ösregnet (vi satt inne och mös). Strömmen behövde inte brytas manuellt för det fixade Simone i måndags. På flera ställen har träden rivit ner elledningarna.



På en av de gamla stigarna, den vi kallar timmervägen, är det inga lyktstolpar så där var det inte uppröjt. Vi var många i helgen som fick lite extra gymnastik. En hel del var ute och plockade tallris nu när det är enkelt att ta stora vackra kvistar från de liggande träden.





Jag spanade efter björkar. Min näverkärlek har inte släppt. Nu
hittade jag en fin björk som jag ska gå till i helgen och försöka få med mig lite större näverark från. En ny idé har vuxit fram som ska provas.

2 kommentarer:

Hasse sa...

Anna, stenen du förälskat dig i är en mätpunkt för kartläggning som Lantmäteriet gjorde en gång.

Svärfar

Hasse sa...

Tillägg till min tidigare kommentar: Kan också vara en gränssten, till mätpunkterna knackade man oftast en triangel runt punkten i stället för en fyrkant.
Svärfar