onsdag 14 augusti 2013

Ojojoj

Men "geballon" vilket oväder vi hade igår kväll och natt.
I två timmar dundrade, regnade och haglade det nått så overkligt att jag inte kan minnas nått liknande.
Caspian och jag stod och räknade hur långt det var mellan blixt och knall. Han var helt övertygad om att vi skulle gå under, fast jag tror inte att han riktigt vet vad det i så fall innebär.
Bella behövde gå ut men det fick stå på vänt. I stormens öga kvistade vi ut pulsandes i hageldrivorna och vi hann precis in innan det drog på igen.
 
 
 
Magnus slutade jobbet i nästa storms öga och kom innanför dörren just när ovädret tog rejäl fart ännu en gång.
Sen lugnade det sig lite men mitt i natten vaknade jag av att det small precis i närheten och jag ropade
JÖSSES!
(Det känns onekligen lite tramsigt att skrika jösses när blixten slår ner)
 
 
 
I morse låg haglet fortfarande i drivor på en hel del ställen.
Caspian och hans kompis John räknade gropar som blixtnedslagen orsakat i Skrea backe.
 
 
 
Men det här är ju egentligen inget om vi jämför med monsuner och thunderstorms.
Men visst är det lite hängigt?
 
 
 
Jag har varit lite hängig sen i söndags på annat sätt. Ett skov har begränsat mig, något jag tvärhataroch vill förneka. Men nu har jag gjort något som känns både bra och skrämmande. Har ringt till läkaren och ska träffa henne för att få till stånd en remiss till reumatikerspecialisterna på Spenshult.
 
 
 
Japp så får det bli.
Ibland ska man bara göra´t.
Det kan inte bli sämre i alla fall.
 
 
 
Ringblommorna heter "Peach sherbet" och är så vansinnigt vackra. De ska få återkomma i trädgården nästa år fast då på andra ställen för där de växer i år ska det nog bli hösthallon.