Dagen började med rullgardinen, den mentala alltså, nere.
Mulet, kallt, grått, trött, riktig höststämning faktiskt.
Sen blev det ösregn på det!
Men så titta´ lilla solen fram igen.
I lektionsrummet bredvid mitt kontor började läraren Ewa spela ett långt vårpotpurri på pianot.
Jamen då glömmer jag höstfeelingen och rullgardinen far upp i en härlig smäll.
Ett stycke som hon spelade var "Solöga".
Komponerat av svensken William Seymer.
Ta och klicka på länken så får du höra nått vackert.
Jag tänker magnolior och japanska körsbärsträd.
1 kommentar:
Mycket vacker knopp!
Kram
Skicka en kommentar