Det finns några blommor som får mitt hjärta att stå stilla en längre stund än annars.
Vitsippan
i år den lite senare
men hu vilken hartstopper.
Blåsippan
kastar mig tillbaka 42 år i tiden.
Lekisfröken Ulla-Maj visade oss förväntasfulla 6-åringar de små blå.
Mycket hysch och pysch men magiskt.
Oxöron!
Älskade mormor i himmelen,
nu är de här igen.
Till Valborg ska jag göra en fin bukett till en nära och kär.
1 kommentar:
Älskar också de där sipporna lite extra. Tittade i går igen på mina olika för att se om de öppnat sig men det hade de inte gjort. Inte riktigt. Kanske idag?
Kram
Skicka en kommentar