söndag 17 februari 2013

Yes!

Nu kan jag slå mig för bröstet och verkligen ta in att jag lyckats.
Som jag kånkat och stånkat med att bära murgrönsviolen och plättar i luften ut och in ur duschen.
 
 
 
Nu kan jag i alla fall kliva lugnt över bäcken för de trivs, mår bra och skjuter skott.
Det såg lite risigt ut i mitten av januari
men så lätt ger jag mig inte.
 
 
 
Jag går fram och viskar att snart ska småplättarna få ny och goer jord.
Jag lovar violen att vaka över henne så att lusarna håller sig borta.
 
 
 
Fortsätter att frusta, in och ut ur duschen ska jättarna några veckor till.


2 kommentarer:

Marina sa...

Bra jobbat! Båda mina av de sorterna har dött.

Kram

Anonym sa...

Oj vilken fin Plättar i luften! Jag lyckas alltid ta död på mina. Bladen blir helt ihoptokade och så är det liksom kört. Green fingers med extra allt måste man visst ha om man vill ha plättar i luften. Kram Petra