Rosendal
kan ett ställe heta nått vackrare tro.
Ett inspirationsställe om något.
Här har jag varit två gånger i livet.
Det är för lite, jag vet.
Här skulle jag kunna gå omkring i timmar.
Jag skulle pusta njutningsfullt.
Jag skulle sätta mig på en stol och le fånigt.
Jag skulle dricka en kopp kaffe och sen resa mig för att gå nynnande och lycklig en stund till.
En värme.
Ett lugn.
En obeskrivlig skönhet.
Och första gången satt mannen i mitt liv och väntade länge på mig utan att knota.
Han smålog
och jag tror att även han smittades av stämningen
trots allt folk.
1 kommentar:
Hej!
Visst är Rosendal ett alldeles gudomligt ställe. Vi var där i somras, så fantastiskt vackert där.
Sådana ställen skall man spara inne i huvudet och plocka fram när det är sådana här kalla och lite sega dagar. Det är som ett vitaminpiller att ränka på sådana här smultronställen. Ha det rikttigt fint. KRAM Petra
Skicka en kommentar