Hemmablind?

Jag har världens sötaste växthus.

Fick det som en underbar gåva sommaren 2005. Hjärtat fylls av lycka varje gång jag tittar ut genom fönstert oavsett årstid.

 

Hade fantastisk hjälp med att få det ihopsatt på hösten samma år av

make, pappa och son, 1 år gammal.

 

 

 

Jösses vad jag har lärt mig en massa på dessa sju odlingssäsonger. Det är inte så att jag samlar erfarenheterna i en bok (det tänkte jag från början) utan mer i själen sitter lärdomarna. Oftast kommer jag ihåg dem innan jag provar galenskaper återigen.

 

Eftersom jag älskar att möblera om så har jag aldrig det likt från ett år till det andra.

Här ute är det bara jag som får råda.

När jag tittar på bilder från tidigare säsonger blir aha-upplevelser och inspiration till kommande växtår.

 

 

 

Ibland blir det så mycket växter så att det känns som det ska expoldera. Glömmer bort att golvytan är knappa 5 kvm och förtränger att växter tenderar att bli stora.

I år vill jag sansa mig och inrikta mig på skönhet

(osså lite tomater, basilika, gurkor, meloner, pelargoner, hibiskus...).

 

 

 

Så här i planeringsstadiet för trädgårdsåret tänker jag samma tanke jag tänkt så många gånger:

I år ska jag ta tag i ett hörn och göra det grundligt...

Undrar hur det blir när jag reflekterar i oktober?