Lugn

En plats som grundar mig är en liten strandplätt.

På det lilla näset som sticker ut i mitten lite åt höger raktfram spenderade jag varje sommarlov fram till tonåren. Kan varenda sten utantill.

Här är så vackert och rofyllt. Här blir jag lugn.

Hit har vi brukat komma sedan Fideli var liten. Nu vill Caspian helst vara på Skrea strand där kompisen finns. Det är ok det också men denna strand är ändå bäst i mina ögon.

I bukten blir vattnet lite varmare, det går att välja sand, gräs eller klippor som underlag, krabbfiske och sandlek är lika nära. När vattnet är varmt är det fint att snorkla här.

Igår kväll tog vi med en grill och fixade middagen i kvällssolens strålar och med havsdoft i näsan.

Det är detta som gör att det är ok att jobba fastän solen skiner. Att vara på stranden på kvällen är en befrielse och energin fylls på.

Medan vi väntade på att korvarna skulle bli klara

samlade Caspian ihop lite bortglömt/ilandflutet skräp. Det tog vi med oss och slängde i soptunnan. Mulleskoletakterna sitter som gjutna i ryggmärgen.

Lämna alltid naturen renare än när du kom.

Caspian gillar att hoppa runt både i sanden och på klipporna.

Bella älskar att gräva i sanden.

Egentligen får hon inte vara med här men vi håller henne kopplad och än har ingen klagat.

Magnus och jag njuter av utsikten, fåglarna och lugnet.

En vidunderlig plats på jorden!