Klockan ringde tidigt idag (för att vara en ledig dag).
Det hände grejer på himlavalvet som vi ville vara med om.
Det dröjer 105 år till nästa gång.
Stjärnkikaren var riggad med svetsglas. Det går inte an att titta på solen utan svärtat glas.
Kikaren var riktad mot öster och igår började vi hålla tummarna för att solen skulle nå över trädtopparna.
Bild från Illustrerad Vetenskap
Det var på håret att vi fick se
"Venuspassagen".
06:30 tittade först Magnus sen Caspian sist jag på fenomenet
och sen kom det ett gigantiskt svart moln och parkerade i 15 min framför solen.
När väl molnet var borta hade Venus passerat solen och allt var över.
En bra start på nationaldagen tycker jag.
Festligare än så här blir det nog inte skulle jag tro.
Med nationaldagsfirandet i Norge i minnet känns det lite snopet.
Egentligen hänger det på en själv vad man gör av dagen.
Tål att funderas på.
1 kommentar:
Och visst känner man sig som en pytteliten lus i stora universum när man får möjlighet att uppleva himlakropparnas storhet. Jag blir alldeles rysig.
Lena
Skicka en kommentar