Något att längta till är sällskapsspel.
Det ägnar vi oss åt lite för lite.
Just Yatzy är kanon för huvudräkning,
både för Caspian och mig.
När kroppen är slutkörd och öm sitter en stund i bastun som bäst.
Håller på att utveckla ett djupt blåmärke mitt på vänster vad.
Det blir så när balansen i benen flyttar sig till rumpan snabbt och benen trasslar in sig.
Tänk så det kan bli
jag bjuder på att det måste ha sett hur roligt ut som helst.
Men fasen, jag ger inte upp, jag heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar