onsdag 24 augusti 2011

Egen kuppe

När vi fick rummen så säger den söta kvinnan som tog emot oss att
"Jo bara så ni vet så har ni tillgång till trädgården hela tiden ni bor här".
?
"Alltså...kan vi gå in när vi vill fastän det är stängt?"

Ja det kunde vi det var bara att gå igenom en annan dörr.
Häpp!

Vi tog med lite uppfriskande dryck, kameror, backgammonspel och glada leenden.
Vi valde ut ett bord i solen precis nedanför terrassen där Englander bodde.



Jag ska villigt erkänna att när vi fikade där innan på dagen var jag inte så fantastiskt överväldigad av denna lilla härliga innergård.
Då var det mycket folk och det kändes rörigt och stökigt.



Men nu när cafégästerna så smått troppade av och då det till slut bara var vi fyra
ändrades hela stämningen.
Visst kändes det som om Englander i all hast övergett sitt verk och ingen förstått vikten av att vårda det han byggt upp
men atmosfären, färgerna, formerna, historien och balansen harmonierade och allt var så bra.



I två timmar satt vi och småpratade, åt nötter, spelade spel och fotograferade
Vi satt som pensionärer
(men det dröjer ju länge innan vi uppnått detta ärevördiga tillstånd)
och förundrades över alla gråsparvar, hur vackert solen lyste upp silverpilen
(nej just det "trädet som tror att det är en oliv" ska man ju säga),
vad stort fikonet var och mitt i allt dök Peter Englander upp tillsammans med mannen som stod i affären.



Vi fick tips om en bättre plats för att fånga kvällssolen.
Men vi hade planerat annat än att sitta där och njuta av kvällens sista solstrålar.

1 kommentar:

Mina Gröna Tankar sa...

När jag snorat över och frisknat till från Österlensbacillen skall jag visa bilder på hur vår lilla Rosenvita verkligen njöt......