är februari årets i särklass tyngsta månad.
På nått vis känns den mörkast
ungefär som att himlen alltid är svartast innan solen går upp...
Är i behov av mental fälsarkrans allt emellanåt.
Det gäller att ta vara på varje uns av glädje.
Solens korta, men tusan så härliga ljus idag.
Årets första Vresrosträff nästa vecka.
Alla-hjärtans-dag dagen.
Fidelis födelsedag.
Kompledighet fredag vecka 8.
Alla underbara vårblommor i affärerna.
Fröpåsarnas åtekomst.
Visst finns det ljus i mörkret
allt handlar om fokus!
Tulpaner som vissnar är urtjusiga
nästan lite bättre än nya.
2 kommentarer:
Varför inte tänka som den här diktaren ....(och du, du vet att du är välkommen till mitt uterum när du vill!!)
Vi åker längs citrongula fält, längs åkrar och skogar i blom.
Nu känns det så långt borta, det som igår gjorde mig så tom.
Med solen ovanför och en svart asfalt där under.
Allt det grå har förvandlats till färgglada stunder.
Naturen spirar från en jord som varit frusen och kall.
Likaså börjar min själ att slå ut, precis som björk och tall.
Fast mörkret ibland ligger tungt, kommer ljuset alltid åter.
Det ska jag aldrig glömma, nästa gång mitt hjärta gråter.
Jag vet inte vilken månad som är värst faktiskt. Kan nog inte säga att jag tycker helilla om någon alls.
Dags att laga mat!
Kram!
Skicka en kommentar