Civil olydnad eller nått

Vilken konstig dag det blev.

Har kastats mellan skratt och gråt.

"Sofiero here we come"

med den goa stämningen började vi vår resa.

Nästan framme i Helsingborg var det lite mer åt pankihållet.

Bilen började låta jätteskumt, värre och värre för varje meter och jag är ingen bilmekaniker överhuvudtaget.

Stannade lite avsides och med förskräckelsen lysande i ögonen gick jag ut och sparkade lite manligt på alla däck för att förvissa mig om att det inte var punktering.

Luskörde sedan till Väla och där letade jag mig fram till Mekonomen och frågade om det fanns någon verkstad i närheten.

Näe, men killen jag pratade med sa att det troligtvis var bromsarna som låg på.

Vänta lite så kanske det släpper var hans råd.

Inget är som väntans tider!

Hur som haver så körde jag efter ett tag till resans mål, det lät för jä-ligt om bilen och jag var skiträdd.

Sen kom nästa smäll!

När vi kom till ingången skulle veterinärpapper visas upp.

Förvecklingar och tråkig sur gubbe

då vart det liksom lite väl mycket så jag var på vippen att börja gråta.

Gå ni in så tar jag Bella på en promenad utanför sa Fideli.

OK!

Vi skulle snabba oss in och säga hejdå till Maja, handla lite blommor och sedan ut och ha lunchpicknick var planen.

I kön in stötte vi på patrull igen.

Kassan där man kunde betala med kort var oförklarligt obemannad.

Jag blev vansinnigt bestämd i minen och sa att det var väl andå inte mitt fel...

Jaja smit ni in då sa tjejen till slut.

Långa benet först!

Här var jag nu med en lite nedstämd kille och med så vanvettigt dåligt samvete för att Fideli och Bella traskade omkring utanför eftersom jag inte visste att vi skulle ha vaccinationsbevis till doggen med oss.

Caspian fick leka en sista gång, han fick låna kameran och föreviga detta lilla paradis och sen var vi överens om att nu säger vi hejdå och skyndar oss lite för att storasyster inte skulle behöva vänta för länge på oss.

När vi kom till butiken såg jag att deras ingång mot gata var öppen och där fanns ingen vakt.

Hmmm

Japp, jag ringde Fideli och sa åt henne att komma.

Så lärde jag barnen vad civil olydnad är också.

Detta tilltag kunde inte skada någon.

Lugn och ro och lunch.

Sen stannade vi ytterligare en timme.

Det sista vi gjorde var att peta in brevet genom en springa i dörren till växthuset där Maja bor.

Uppdraget slutfört!

Bilen hade fått sin välbehövliga vila och det var först 500 m från "hemma" som den började protestera.

För att spä på glädjen så vann jag frön hos Marina!

Tjoho, livet känns bra igen.

Imorgon börjar Caspian i simskolan igen, kanon.